Mikkki

Sitter och tänker tillbaka på tiden.. Försöker minnas allt som om 
det var i går milo kom.. Har jätte stora minnesluckor under själva
värkarbetet. Har fått kollat i journalen för att komma ihåg..

Eftersom inte förlossningen startade av sig själv så blev jag i gångsatt.
Jag gick över 18 dagar.. Dom började starta förlossningen efter 17 dagar.

Nu tänker jag bara skriva om allt som inte gick som det skulle och
inga berättelser utöver det.. Annars blir det för långt inlägg.

* Jag fick ett sånt där "flygplan" i armen. Jag hade aldrig haft ett sånt
tidigare så jag viste inte hur det skulle kännas när det sitter där..
Men ont som faaan gjorde det.. Jag trodde det skulle vara så.. Men
en timme efteråt ringde jag på klockan och frågade om allt stod rätt
till med min arm för jag hade så ont..
Dom kollade inte ens på armen och sa att det skulle kännas sådär.. Okej tänkte jag... Ähh,, det är väl ingenting
om man jämför med att föda.. Efter två timmar gjorde det riktigt jävla ont.
Ringde på klockan igen och dom kollade inte ens på armen.. Dom tyckte jag
klagade i onödan.  Efter tre timmar var armen dubbelt så stor.. Den var
vit och lila/blå. Hade små vit prickar över hela armen. Jag kunde inte ens lyfta
den.. Kändes som jag hade brytit armen rakt av.. Ringde på klockan en tredje
gång.. Då jag visade upp armen. Och hon som kollade då sa att det såg långt
ifrån bra ut.. Hon ryckte ur den direkt..
Det visade sig att dom hade missat och kört den på sidan av ett blodkärl.
Inte kostigt att jag hade ont.. Sen fick dom komma in och hålla koll på mig så
svullnaden gick ner..  Fick Även sätta på en Ctg för att kolla så att det inte hade påverkat
Milo..
Jag tycker det var skit dåligt att dom inte lyssnade på mig.. Dom kollade inte ens på
armens förns tredje gången..

* När jag var gravid hade jag ständig svampinfektioner i underlivet.. Jag fick
alla möjliga tabletter och salvor.. Inget hjälpte.. Det höll på så i över två månader.
Vilket till slut resulterade i att jag fick en bristning i underlivet.. Som dom inte
kunde göra något åt eftersom jag ändå skulle föda snart.. Jag var så trasig och sönder
där nere och det gjorde ont varje dag..
Förlossningen vart jobbig när dom ständigt skulle köra upp handen och kolla hur
öppen jag var.. Dom kollade varje timme.. 10 gånger körde dom in handen.
Jag nästan grinade varje gång barnmorskan kom in och sa att dom skulle upp
med handen igen.. Det var fruktansvärt.. 

* När jag skulle börja krysta så var de en barnmorska med i rummet..
Jag har hört av andra att: mitt barn kom på tredje krystvärken osv..
Jag låg på sidan med ena benet uppe på en ställning och krystade för fullt..
Hon sa att jag skulle kämpa på osv.. Men mitt i allt säger hon bara: Fortsätt
krysta jag kommer snart.. Men hon kom inte tillbaka och jag vart livrädd..
Vem fan skulle ta emot ungen tänkte jag. Adam satt bredvid och fattade ingenting.
Jag trodde Milo skulle flyga ut på golvet..
Jag slutade därför att krysta.. Jag vart jätte rädd. Skrek bara… Efter fem minuter
kommer hon in igen och säger att Milos puls håller på och gå ner.. Jag måste krysta
på mer.. Det är nu två barnmorskor i rummet.. Jag ser att dom blir lite stressad
och dom börjar kolla på varandra.. Hör att dom säger nått om att sätta på en
sugklocka..
Jag tyckte det var skit dåligt att dom lämnade mig ensam.. Dom informerade ingenting.
Lätt för mig som först föderska och veta vad jag ska göra..

* När dom tog hål på hinnorna kom värkarna direkt.. Jag hade 30 sekunder mellan
värkarna… Vanligtvis så har man 10 min mellan värkarna och sen minskas det ner

Tills man föder.. Men jag började med 30 sek mellan.. Så det blev en riktigt tuff start..
Fick en tidig ryggbedövning.. Men han som skulle sätta missade första gången så dom
var tvungen att sticka om..

*När Milo väl hade kommit ut och dom hade sytt mig.. Så ville jag bara spy.. Men
det fick jag tydligen inte för barnmorskan.. Hon sa åt mig att hålla mig.. Jag fattade
inte varför.. Jag tröck ner spya i halsen igen.. Hon hämtade ett glas vatten som hon
försökte tvinga mig att dricka.. Åhh, jag är så jävla förbannad på kärringen som
förlöste mig.. Det hela slutade med att jag spydde ner mig totalt.. Jag fattade inte
varför hon tjatade på mig att försöka svälja det..

* När jag skulle resa mig från sängen 45 min efteråt så svimmade jag av i sängen..
Adam kunde inte göra så mycket för han gick med Milo. Han larmade på klockan
men det tog ett bra tag innan dom kom..
När dom väl kom så sa jag åt barnmorskan att jag måste få nått att äta.. Jag hade
inte ätit på över ett dygn och sedan fött barn och inte nog med det spytt upp all
vätska som jag hade druckit..
Efter en halv timme hade ingen kommit med fika till mig.. Jag kände mig jätte svag.
Så jag ringde på klockan igen.. Det kom in en annan barnmorska den här gången..
Hon lovade att hon skulle fixa fika till mig.. Men hon dök aldrig upp. Istället
så svimmade jag av igen.. När jag vaknade till ringde ja på klockan  igen..
sådär höll de på.. Fjärde gången jag ringde på klockan fick jag fika.. Då hade det
gått 2 timmar och 20 min.. 

FORTSÄTTNINGEN FÖLJER! BB delen kvar…