Mikkki

Vi kom till BB klockan två på dagen.. Klockan sex gick brandlarmet.. Det brann i ett
rum längre bort i avdelningen.. Eftersom jag hade skit ont och knappt kunde
gå så var det tufft att ta sig ner för alla trapporna.. Jag kom sist ner av alla..
Han inte ens sätta på mig kläderna. Jag var helt bar om benen och hade inga strumpor
eller skor på mig.. Enbart en ”kofta”.
Min kateter slang hängde längs benen och droppade blod. Fick en stor blod fläck
i rumpan.. Mitt i allt så kommer tidningen och knäpper kort.. Vilket jag inte märkte.
Men jag hamnade iaf på första sidan i Gefle Dagblad.. Utan att veta om de.. 
Jag blev skit förbannad..


Vi hade ingenstans att sova. För det var fullt på sjukhuset.. Så vi fick gå till
Förlossningen och sätta oss i korridoren och vänta fler timmar.. Jag kom ihåg
hur jävla ont jag började få då. Min kateter började krångla som fan.. Dom
trodde jag var allergisk mot materialet. Det kliade som bara den.. Eftersom de
var så mycket folk överallt så lyssnade ingen på mig.. Jag fick säga till fler
gånger men det hände igenting..
Mitt i allt säger dom att Adam inte får vara kvar längre för det är överbelastat
med folk.. Han skulle få åka och jag skulle få vara kvar ensam.. Jag vågade
inte ens ha Milo i min famn för jag var rädd att jag skulle svimma när jag höll i honom..
Hur skulle de gå om Adam åkte? Eftersom ingen lyssnade. Och han var till dubbelt
så stor hjälp och man jämför med hur mycket hjälp jag fick av personalen..

Jag vägrade när dom sa det.. Tillslut sa dom att Adam fick vara kvar. Men det
fanns ingen säng till honom så han skulle få sova i en fåtölj bredvid min säng..

Dom drog ur katetern två gånger den kvällen och körde in en ny.. Ihop
om att jag skulle kunna börja kissa igen.. Men det gick inte..

Natten på förlossningen var nog den värsta natten på länge. Vi fick dela
rum men en annan. Och dens unge skrek hela natten.. Vi fick inte sova..

När klockan var tre på natten då orkade jag inte längre.. Då hade jag varit vaken
alldels för länge.. Jag gick ut till personalen och frågade om dom kunde dra in
min säng i någon städskrubb eller nått.. Dom sa att det inte fick plats.. Jag frågade
om jag fick sova i personal rummet.. Inte heller det gick.. Dom tog ungen tillslut
så vi fick sova tre timmar…

Dagen efter fick vi flytta till BB igen.. Jag höll på bli tokig. Det kliade av katetern som
fan.. Samtidigt som jag hade ont.. Jag bröt ihop och bara grinade hela tiden.. Personalen
sa att de skulle tillkalla en läkare som fick kolla om något var fel där nere.  Jag fortsatt
att bara grina.. Dom få gångerna jag hade Milos så skulle han ammas.. Och amningen
gjorde skit ont.. Annars gick Adam runt med honom hela tiden. Jag böt inte en endaste
blöja eller var med på någon undersökning under hela BB tiden.. Missade allt sånt.. 

Efter 6 timmar hade det inte kommit någon läkare.. När jag ringde på klockan och sa
till, var det ny personal. Och dom viste inte att jag skulle få nån läkare.. Då Bröt  jag ihop
en gång till.. Ringde till Mamma.. Hon blev rasade och sa att hon skulle komma in.
Men det är juh besöksförbund.
Men det skit hon totalt i då.. Det var så skönt när hon
kom.. Äntligen någon som brydde sig.. Den kvällen satt dom en kateter på mig tre
gånger. Snacka om att jag var trasig i urinröret. Sista gången skrek jag bara när dom
skulle köra upp den.. Sammanlagt så hade dom satt katetern på mig sju gånger..
I vanligt vis sätter man den bara en gång..

Dagen efter hade BB personalen tillkallat en Psykolog till mig som jag fick prata en timme
med. Jag fick gå hos henne fler gånger efter BB tiden.. Fick bland annat skriva ett
brev om allt som hade hänt och som skickades till Förlossningen och BB.. Jag har aldrig fått
ett svar på brevet.. Men jag vet att det har kommit fram..