Mikkki

Jag har världens finaste barn och en helt underbara kille!.
Som jag älskar överallt annat..

Mina vänner får jag inte glömma heller..



Milo 3 månader...

Jag har fått många värmade kommentarer om min förlossning.. Många
tycker också att jag borde anmäla.. Nu vill jag inte
dra upp allt igen.. Nu när man äntligen har "glömt" de..

Psykologen frågade mig flera gånger om jag vill anmäla. Tackade
då nej. Tyckte att det skulle bli för jobbigt.. Istället berättade jag
allt som hänt och hon skrev ett lång brev. Som jag sedan skrev
under.. Sen faxade hon det till både förlossningen och BB..
Ha aldrig fått något svar.. Dåligt.. Dom kunde iaf ringt
upp och fråga hur det var med mig..

Men jag har hört att många andra att Förlossningen och BB
i Gävle har brister i sitt arbete.. Det blir indragningar på ekonomin..
Det ska finnas fler barnmorskor... Så allt får hjälp...

På nätterna drömde ofta att jag var gravid igen..
Vaknade och grinade som fan.. Tur att det bara var en
dröm...

Där är den största delen av vad som hände.. Tänker inte gå
in på små detaljer som dom missat. Det orkar jag inte..

Jag är glad att allt är över.. Det var en tuff tid hemma också..
Jag tog mig inte upp ur sängen själv. Adam fick inte sina
10 pappadagar som man har rätt till..

Vi kom hem på onsdag kväll och på fredag morgon skulle
han jobba tre tolvtimmars
pass över helgen. Och jag skulle få vara ensam Med Milo.
Som tur var ställde min mamma och min mormor upp nå enormt.
Adam kom inte hem förns på måndagen..

Nej slut skrivet om det här nu...

Vi kom till BB klockan två på dagen.. Klockan sex gick brandlarmet.. Det brann i ett
rum längre bort i avdelningen.. Eftersom jag hade skit ont och knappt kunde
gå så var det tufft att ta sig ner för alla trapporna.. Jag kom sist ner av alla..
Han inte ens sätta på mig kläderna. Jag var helt bar om benen och hade inga strumpor
eller skor på mig.. Enbart en ”kofta”.
Min kateter slang hängde längs benen och droppade blod. Fick en stor blod fläck
i rumpan.. Mitt i allt så kommer tidningen och knäpper kort.. Vilket jag inte märkte.
Men jag hamnade iaf på första sidan i Gefle Dagblad.. Utan att veta om de.. 
Jag blev skit förbannad..


Vi hade ingenstans att sova. För det var fullt på sjukhuset.. Så vi fick gå till
Förlossningen och sätta oss i korridoren och vänta fler timmar.. Jag kom ihåg
hur jävla ont jag började få då. Min kateter började krångla som fan.. Dom
trodde jag var allergisk mot materialet. Det kliade som bara den.. Eftersom de
var så mycket folk överallt så lyssnade ingen på mig.. Jag fick säga till fler
gånger men det hände igenting..
Mitt i allt säger dom att Adam inte får vara kvar längre för det är överbelastat
med folk.. Han skulle få åka och jag skulle få vara kvar ensam.. Jag vågade
inte ens ha Milo i min famn för jag var rädd att jag skulle svimma när jag höll i honom..
Hur skulle de gå om Adam åkte? Eftersom ingen lyssnade. Och han var till dubbelt
så stor hjälp och man jämför med hur mycket hjälp jag fick av personalen..

Jag vägrade när dom sa det.. Tillslut sa dom att Adam fick vara kvar. Men det
fanns ingen säng till honom så han skulle få sova i en fåtölj bredvid min säng..

Dom drog ur katetern två gånger den kvällen och körde in en ny.. Ihop
om att jag skulle kunna börja kissa igen.. Men det gick inte..

Natten på förlossningen var nog den värsta natten på länge. Vi fick dela
rum men en annan. Och dens unge skrek hela natten.. Vi fick inte sova..

När klockan var tre på natten då orkade jag inte längre.. Då hade jag varit vaken
alldels för länge.. Jag gick ut till personalen och frågade om dom kunde dra in
min säng i någon städskrubb eller nått.. Dom sa att det inte fick plats.. Jag frågade
om jag fick sova i personal rummet.. Inte heller det gick.. Dom tog ungen tillslut
så vi fick sova tre timmar…

Dagen efter fick vi flytta till BB igen.. Jag höll på bli tokig. Det kliade av katetern som
fan.. Samtidigt som jag hade ont.. Jag bröt ihop och bara grinade hela tiden.. Personalen
sa att de skulle tillkalla en läkare som fick kolla om något var fel där nere.  Jag fortsatt
att bara grina.. Dom få gångerna jag hade Milos så skulle han ammas.. Och amningen
gjorde skit ont.. Annars gick Adam runt med honom hela tiden. Jag böt inte en endaste
blöja eller var med på någon undersökning under hela BB tiden.. Missade allt sånt.. 

Efter 6 timmar hade det inte kommit någon läkare.. När jag ringde på klockan och sa
till, var det ny personal. Och dom viste inte att jag skulle få nån läkare.. Då Bröt  jag ihop
en gång till.. Ringde till Mamma.. Hon blev rasade och sa att hon skulle komma in.
Men det är juh besöksförbund.
Men det skit hon totalt i då.. Det var så skönt när hon
kom.. Äntligen någon som brydde sig.. Den kvällen satt dom en kateter på mig tre
gånger. Snacka om att jag var trasig i urinröret. Sista gången skrek jag bara när dom
skulle köra upp den.. Sammanlagt så hade dom satt katetern på mig sju gånger..
I vanligt vis sätter man den bara en gång..

Dagen efter hade BB personalen tillkallat en Psykolog till mig som jag fick prata en timme
med. Jag fick gå hos henne fler gånger efter BB tiden.. Fick bland annat skriva ett
brev om allt som hade hänt och som skickades till Förlossningen och BB.. Jag har aldrig fått
ett svar på brevet.. Men jag vet att det har kommit fram..

Sitter och tänker tillbaka på tiden.. Försöker minnas allt som om 
det var i går milo kom.. Har jätte stora minnesluckor under själva
värkarbetet. Har fått kollat i journalen för att komma ihåg..

Eftersom inte förlossningen startade av sig själv så blev jag i gångsatt.
Jag gick över 18 dagar.. Dom började starta förlossningen efter 17 dagar.

Nu tänker jag bara skriva om allt som inte gick som det skulle och
inga berättelser utöver det.. Annars blir det för långt inlägg.

* Jag fick ett sånt där "flygplan" i armen. Jag hade aldrig haft ett sånt
tidigare så jag viste inte hur det skulle kännas när det sitter där..
Men ont som faaan gjorde det.. Jag trodde det skulle vara så.. Men
en timme efteråt ringde jag på klockan och frågade om allt stod rätt
till med min arm för jag hade så ont..
Dom kollade inte ens på armen och sa att det skulle kännas sådär.. Okej tänkte jag... Ähh,, det är väl ingenting
om man jämför med att föda.. Efter två timmar gjorde det riktigt jävla ont.
Ringde på klockan igen och dom kollade inte ens på armen.. Dom tyckte jag
klagade i onödan.  Efter tre timmar var armen dubbelt så stor.. Den var
vit och lila/blå. Hade små vit prickar över hela armen. Jag kunde inte ens lyfta
den.. Kändes som jag hade brytit armen rakt av.. Ringde på klockan en tredje
gång.. Då jag visade upp armen. Och hon som kollade då sa att det såg långt
ifrån bra ut.. Hon ryckte ur den direkt..
Det visade sig att dom hade missat och kört den på sidan av ett blodkärl.
Inte kostigt att jag hade ont.. Sen fick dom komma in och hålla koll på mig så
svullnaden gick ner..  Fick Även sätta på en Ctg för att kolla så att det inte hade påverkat
Milo..
Jag tycker det var skit dåligt att dom inte lyssnade på mig.. Dom kollade inte ens på
armens förns tredje gången..

* När jag var gravid hade jag ständig svampinfektioner i underlivet.. Jag fick
alla möjliga tabletter och salvor.. Inget hjälpte.. Det höll på så i över två månader.
Vilket till slut resulterade i att jag fick en bristning i underlivet.. Som dom inte
kunde göra något åt eftersom jag ändå skulle föda snart.. Jag var så trasig och sönder
där nere och det gjorde ont varje dag..
Förlossningen vart jobbig när dom ständigt skulle köra upp handen och kolla hur
öppen jag var.. Dom kollade varje timme.. 10 gånger körde dom in handen.
Jag nästan grinade varje gång barnmorskan kom in och sa att dom skulle upp
med handen igen.. Det var fruktansvärt.. 

* När jag skulle börja krysta så var de en barnmorska med i rummet..
Jag har hört av andra att: mitt barn kom på tredje krystvärken osv..
Jag låg på sidan med ena benet uppe på en ställning och krystade för fullt..
Hon sa att jag skulle kämpa på osv.. Men mitt i allt säger hon bara: Fortsätt
krysta jag kommer snart.. Men hon kom inte tillbaka och jag vart livrädd..
Vem fan skulle ta emot ungen tänkte jag. Adam satt bredvid och fattade ingenting.
Jag trodde Milo skulle flyga ut på golvet..
Jag slutade därför att krysta.. Jag vart jätte rädd. Skrek bara… Efter fem minuter
kommer hon in igen och säger att Milos puls håller på och gå ner.. Jag måste krysta
på mer.. Det är nu två barnmorskor i rummet.. Jag ser att dom blir lite stressad
och dom börjar kolla på varandra.. Hör att dom säger nått om att sätta på en
sugklocka..
Jag tyckte det var skit dåligt att dom lämnade mig ensam.. Dom informerade ingenting.
Lätt för mig som först föderska och veta vad jag ska göra..

* När dom tog hål på hinnorna kom värkarna direkt.. Jag hade 30 sekunder mellan
värkarna… Vanligtvis så har man 10 min mellan värkarna och sen minskas det ner

Tills man föder.. Men jag började med 30 sek mellan.. Så det blev en riktigt tuff start..
Fick en tidig ryggbedövning.. Men han som skulle sätta missade första gången så dom
var tvungen att sticka om..

*När Milo väl hade kommit ut och dom hade sytt mig.. Så ville jag bara spy.. Men
det fick jag tydligen inte för barnmorskan.. Hon sa åt mig att hålla mig.. Jag fattade
inte varför.. Jag tröck ner spya i halsen igen.. Hon hämtade ett glas vatten som hon
försökte tvinga mig att dricka.. Åhh, jag är så jävla förbannad på kärringen som
förlöste mig.. Det hela slutade med att jag spydde ner mig totalt.. Jag fattade inte
varför hon tjatade på mig att försöka svälja det..

* När jag skulle resa mig från sängen 45 min efteråt så svimmade jag av i sängen..
Adam kunde inte göra så mycket för han gick med Milo. Han larmade på klockan
men det tog ett bra tag innan dom kom..
När dom väl kom så sa jag åt barnmorskan att jag måste få nått att äta.. Jag hade
inte ätit på över ett dygn och sedan fött barn och inte nog med det spytt upp all
vätska som jag hade druckit..
Efter en halv timme hade ingen kommit med fika till mig.. Jag kände mig jätte svag.
Så jag ringde på klockan igen.. Det kom in en annan barnmorska den här gången..
Hon lovade att hon skulle fixa fika till mig.. Men hon dök aldrig upp. Istället
så svimmade jag av igen.. När jag vaknade till ringde ja på klockan  igen..
sådär höll de på.. Fjärde gången jag ringde på klockan fick jag fika.. Då hade det
gått 2 timmar och 20 min.. 

FORTSÄTTNINGEN FÖLJER! BB delen kvar…

Idag när vi vaknade drog vi ut på en promenad.. Sen när
jag kom hem ringde Jimmy och jag mötte upp han på köpis..
Vi handlade mat tills helgen..
Dumpade av maten hemma och åkte vidare till Owes för att
kolla lite.. Köpt hem lite saker till Milos kalas.. Det är 3 veckor
kvar tills han fyller ett år.. 18 april.
Åkte hem och gjorde våfflor eftersom det är våffeldagen..
Sen iväg igen till barnenshus och Ica maxi med Adam och Emil..

På hemvägen frågade Adams mamma om vi skulle med och
äta på absint.. Adams släkt var där. Så vi drog dit.. Men Milo hade
svårt att sitta still och det var ganska hög musik så vi åkte till Valbo
och lämnadeav han hos min mamma..
Åkte tillbaka igen lagom tills maten
var framme.. Käkade och åkte sen hem till mamma och pappa
satte tillbaka nå grejjes på bilen.. Så nu funkar vindrutetorkarna
igen.. Nu kom vi precis hem.. Ska mysa framför tv:n...

Bild på Milo när han sitter och väntar på att vi ska göra oss
klar för att åka...

Min kropp är nog den sämsta någonsin.. Skulle hellre vilja byta med 
någon som är 90 plus. Jag är fortfarande magsjuk..
Det är fjärde dagen nu.. Så fort jag blir sjuk eller nått så blir jag
fruktansvärt dålig.. Oftast har man magsjukan i 24 timmar och sedan
blir man bättre och bättre.. Inte jag. Lika när det gäller feber...  Man
brukar ha feber typ tre dagar.. Jag har feber en vecka osv....

Jag missar det fina vädret... Mina ögon är snart fyrkantiga av dataskärmen
och tv:n.

Ingen lägenhet blir de heller...

När Milos magsjuka var över så var de min tur.. Jag har inte fått
behålla nå mat sen i Lördags. Vilket har resulterat i att min våg visar
60 kg... Mitt mål :) Vägde 89 dagen innan jag fick Milo... Så nu har jag
gått ner 29 kg..

Skulle kunna ha magsjukare oftare jag.. Nerå... Fy fan, hur jag mådde i
går.. Reste mig inte från soffan. Bara låg och gnällde om att jag hade ont...

Här hemma är vi på strålande humör....

Vi packade in allt i bilen.. Jag skulle fylla på spolarvätska för det var slut..
Eftersom vi inte har någon sån där sil eller vad det heter.. Så hamnade hälften av
allt på min vita jacka.. Fick springa ner i källaren och riva fram en annan jacka..

Kör i väg bilen.. Ska precis åka ut på R80, då jag frågar Adam om han tog
med plånboken.. Neeej, svarar han.. Aviker och kör rakt fram för att kolla
om den verkligen är med..  De var den..

Istället för att ta den väg vi tänkt, så kommer jag på den dumma ideén att
vi kan ta en annan väg.. Bara att det fanns ingen genväg där som jag trodde.
Vi fick vända igen.. Mot R80...

Precis innan vi kör ut på R80 skriker Adam att vi har glömt vattenkokaren..
Så det var bara att vända.. Annars skulle inte Milo kunna äta nå välling på
natten.. 

När vi hade hämtat den och åker på R80 igen. Tänkte jag att nu kan inget
bli fel.. Jag svänger av R80 för att byta till E4:an. Bara det att jag tar fel
påfart.. Så vi hamnar på vägen som går mot stockholm.. Men andra ord
HELT FEL HÅLL!

Annars så var resan helt underbar.. Vi körde dock fel två gånger till.
Och gick vilse när vi var på stan.. Vi hittade inte tillbaka till hotelet.

Adam jobbar natt.. Min mamma har varit här och passat Milo
medans jag har tränat..

Sitter just nu och kikar på om vi kan hitta något hotell över helgen..
Ser inte så ljust ut.. Vi vill komma i väg en sväng.. Helst denna
helg.. Eftersom Adam är ledig..

Någon som har nå tips vad man kan åka ?

Jag

eller Adam?

Jossan om Pyjamas:
Vart har du köpt den?? :) vill värkligen ha! Ser hel mysig ut!! kram

Svar: Den är köpt på Cubus i Valbo.. Vet inte om den finns på Cubus i Gävle..
Det är verkligen hur skön som helst..

Fick också en till kommentar från J om hur smal jag var på kortet..
Tack, såna kommentar tycker vi om =). Dock så har jag några kg kvar för
att nå mitt mål.